Bruksanvisning för elektrokemiska sensorer

Sensorn består av tre elektroder: arbetselektroden, motelektroden och hjälpelektroden. Referenselektroden, som fungerar som en stabil potentiell punkt, är ansluten till arbetselektroden, vilket möjliggör en relativt noggrann mätning av potentialen och dess förändringar vid arbetselektroden.

Elektrokemiska sensorer är främst utformade för mätning av enstaka gaser, vilket innebär att man bedömer koncentrationen av en enskild målgas i en enskild miljö (dvs. där endast en gas finns närvarande).

Kalibreringsmetoden för mätning av enstaka gaser innebär att kalibrera sensorn med standardgasens koncentration för den målgas som ska mätas.

Försiktighetsåtgärder vid detektering av olika gaser .Negativa effekter kan uppstå på grund av inverkan av mätgaser med hög koncentration. När en gas med hög koncentration eller undertryck riktas direkt mot luftinloppet kan gasen tränga väsentligt in i sensorns inre. Som resultat kan arbetselektroden inte reagera med hela mängden inom en kort tidsperiod, eller så kan gasen tränga in i referenselektroden på grund av trycket, vilket orsakar att signalen skiftar från positiv till negativ. Om koncentrationen överstiger den maximala kontinuerliga belastningsförmågan och gasen tillförs under en längre tid krävs en återhämtningsperiod på minst 10 timmar innan en andra normal mätning kan utföras.

5. För standardgastestning eller kalibrering krävs en flödeshastighet på 300 ml/min och högst 3 minuters kontinuerlig ventilation. Undvik att rikta gasflödet direkt mot luftintaget vid kalibrering; använd istället sidoinläppet i 90 graders vinkel till huvudluftintaget, så att sensorn kan arbeta i diffusionsläge och undvika direkt påverkan från flödet.