Förberedelser för användning av PID-sensorer (Photoionization Detector)

PID-sensorer (fotoinisationsdetektorer) mäter gaskoncentration genom att använda ultraviolett (UV) ljus för att jonisera målsubstanser. De är mycket känsliga och allmänt använda för identifiering av flyktiga organiska föreningar (VOC).

UV-lampan i en PID-sensor har vanligtvis energinivåer på 9,8 eV, 10,6 eV eller 11,7 eV. Valet av lamputs energi beror på målgasens joniseringspotential (IP). Lamputs energi måste vara högre än gasens IP för effektiv detektering. Till exempel har formaldehyd (HCHO) en IP på 10,87 eV. För att mäta formaldehyd måste en 11,7 eV-lampa användas, eftersom en 10,6 eV-lampa inte kan detektera den.

Förhöjd fuktighet (>90 % RF) kan orsaka kondens på UV-lampans fönster, vilket påverkar mätningarnas noggrannhet. Därför används PID-sensorer vanligtvis i torra miljöer eller är utformade med fuktskyddande egenskaper.

Exponering för höga koncentrationer (t.ex. >1000 ppm) eller flyktiga organiska föreningar med hög kokpunkt (såsom oljor, aldehyder och aromatiska kolväten) kan leda till att joniserade produkter och icke-flyktiga restprodukter (t.ex. silikonolja, H₂S) samlas upp på UV-lampans fönster. Detta kan minska UV-ljusets transmittans, vilket resulterar i signaldämpning, längre svarstider och minskad känslighet. Långvarig exponering kan orsaka permanent skada på UV-lampan. För att minska kontaminering, minimera påverkan och förlänga sensorns livslängd rekommenderas det att använda en pumphämtningsenhet när en PID-sensor används.